Jag har varit på en snabbresa till Detroit. Kom dit i söndags. Såg 5:e Final-matchen mellan Detroit och Pittsburgh i måndags. Pittsburgh vann som bekant i Overtime. Åkte hem i tisdags. I denna blog kommer reflektioner från en Stanley-Cup Final live.

Men innan vi går in på "blog-matchen" i måndags. Som alla vet så avgjorde ju Detroit onsdags-natt i Pittsburgh. Avgjorde och vann Stanley-Cup Finalen med 4-2 i matcher. Grattis Henrik Zetterberg ! Han har tillhört denna agentbyrå sedan han var 17 år. En spelare (och även som person) som är under ständig utveckling. Idag är han en toppspelare i världen. Eller som "Detroit Free Press" krönikör Mike Rosenberg skrev förrgår om Henriks betydelse för Red Wings "Är det någon som tror att denna upplaga av Red Wings skulle vara lika komplett som alfabetet om det inte varit för bokstav Z...?  (i USA finns inte Å, Ä Ö) Skulle powerplayet ha varit lika vasst ? Skulle Datsyuk vara lika effektiv ? Skulle Red Wings vara lika disciplinerade ? Lika bra ? Vi behöver egentligen inte ställa frågorna, för alla med insikt vet svaren - what a player !

Okey, tillbaka till måndag-matchen. En match som alltså Pittsburgh vann med 4-3 i den 3:e övertidsperioden. Så publiken fick i alla falla valauta för pengarna. Det var en bra match ! Mycket av Turbo-Hockey som jag tog upp i min förra blog. God förmåga hos många spelare att få med sig pucken i hög fart och i trånga lägen. Bra passningsspel ! Vilket är ett kriterium för mig för att säga att en match varit "bra" - matchen måste innehålla ett "bra" passningsspel.

Joe Louis Arena
Jag såg min första NHL match live 1979 i Pacific Colliseum i Vancouver. Jag har alltid varit fascinerad över "the old rinks". Tala inte om Gamla Boston Garden som jag besökte för första gången 1982. Där luktade det hockey, om man säger så. Joe Louis Arena tillhör numera de äldre NHL-rinkarna med sina knappt 30 år på nacken. Arena luktar mera hockey än coctail-party. Kapacitet på drygt 20 000 åskådare. Som alla NHL-rinkar, första bänkrad kloss mot plexiglaset. Tät atmosfär. Ligger centralt i Detroits "down-town", vilket jag gillar. Tänk om Madison Square Garden skulle ligga mitt ute på en åker utanför New York...I alla fall, Joe Louis Arena är en bra hockey-arena

Stämningen
Det var Stanley-Cup Final där hemma-laget kunde avgöra på hemmaplan och hissa bucklan. Klart det var bra tryck ! Det var ett hav av röd/vit klädda människor på de olika läktar-sektionerna. Jämför vi med europeisk publik är det emellertid kulturella skillander. I nordamerika finns inga klackar eller ståplats. Man jublar oftast på kommando från Jumbo-tronen. NHL-publiken från de "original-6" (däribland Detroit) är helt okey. Däremot vill jag säga att det är bättre stämning bland 5 000 åskådare i Eisbärens Berlins hemmarink i jämförelse med 18 000 i Nashville eller i Florida. I de nyare NHL-arenorna är det hög prioritet för hamburgare och pop-corn... Sämre ställt med klack-stämning och kunskap av spelet. Av förklariga skäl.

Svenskarna
Fantastiska insatsers under denna säsong av de Detroits blå-gula. Inte bara av Zetterberg och Lidström. De lite mera anonyma killarna som Lilja och Samuelsson har inte bara deltagit - de har TILLFÖRT ! I slutspelet har Red Wings använt 7 svenska spelare. Det finns även en 8:e (Jonathan Eriksson som spelat 8 seriematcher) Så den svenska flaggan bör hissas imorgon fredag på Hart Plaza i centrala Detroit där Red Wings ska firas och gratuleras. Utan blå-gul färg hade det inte fungerat.

Domarna
Det är alltså 2 domare och 2 linjemän som råder. Matchen var just. Rent spel. Ändå hittade domarna utvisningar som inte tycktes finnas. Winnerborg eller Kuben hade gjort det lika bra. Men, här kommer alltså ett men - tack vare domarnas konsekvens i "petighet" de sista åren så är idag NHL en liga med speed och spel. Utan hakningar och interference. NHL har inte snubblat i sin konsekventa linje. 

Gunnar Svensson den 5 juni  -08