Den 15 januari  -10

För 8:e gången i rad var jag på plats och såg ett J20 VM live. Denna gången i Canada. Provinsen Saskatschewan var värd. Närmare bestämt i städerna Regina och Saskatoon.
  Småkronorna kom hem med ett brons. Godkänt...? Som helhet, svar Ja. De spelade totalt 6 matcher och vann 5 med marginal. Men visst, torsk i semin mot USA...surt sa räven.

Semiförlusten mot USA kändes lite grann som Final-förlusten mot Canada ifjol. Vi kommer inte riktigt in i matchen. Faller på eget grepp. Det var hackigt och mekaniskt. Ingen vitalitet över spelet. Långa avstånd mellan backar och forwards. Fick inte igång något lagspel och ej heller någon trygghet i spelet. Än så länge har vi inte förmått att ta det allra sista steget för att besegra nordamarikanerna på deras egen rink. Vilket bör leda till en djupgående analys från ledare och spelare (kanske även en del utomstående) för att inte gå i "fällan" en tredje gång.

Men samtidigt, kom ihåg att J20 landslaget nu vunnit medaljer tre i år i följd. Kunde vi ana det för 4-5 år sedan ? Det har hänt mycket med svensk juniorhockey de senaste åren. 

Sverige mest talangfulla
Jag satt med ett gäng NHL-scouter och hockeymänniskor innan semifinalerna. Vi tog fram trupperna från toppnationerna i VM:et. Ställde oss frågan "vilken nation kommer att ha flest ordinarie NHL-spelare om 3 år ?" Vi var rörande överens om att det var Sverige. Förmodligen 8-10 spelare. Vi trodde t. ex. inte att Canada skulle ha flera än 5-6 spelare.

Så talangmässigt hade vi det bästa laget. Men vi har fortfarande ett steg att ta för att slå USA eller Canada i avgörande matcher. Men med god analys från detta VM finns chansen nästa år i Buffalo.

Kortisar från JVM
Canada vann inte på isen. Men de vann VM i att sälja 50-50 lotter. Kan ni gissa vad försäljningssumman i 50-50 lotteriet i arenan var på i Finalmatchen Canada-USA ? Nästan 2 miljoner svenska kronor ! Hälften till en lycklig vinnare ! Har ni hört ! Gott försäljningstricks var att på jumbotronen (och på alla försäljningsställen) visades hela tiden hur mycket potten växte.

Finalmatchen Canada-USA 5-6 OT. En av de bästa hockeymatcher jag har sett (och jag har sett hockey i drygt 40 år). 63 minuters intensiv kamp och spel. Ingen "svacka" i matchen. Nästan alla anfall avslutades på mål i första vågen. Pucken spelades hela tiden framåt. Ordet burskydd fanns inte i vokabulären hos spelarna. Hockeyunderhållning när den är som bäst !!!

Inga svenska klubbledare på studiebesök. Vad jag kunde förstå så fanns inte en enda svensk representant från någon svensk klubb på plats under detta J20 VM. Vi tycks inte ha förstått vidden av "fortbildning" kring detta jätteevenemang. Dags att vakna kära klubbar ! Ska vi gå framåt räcker det inte med att bara förbundsrepresentanter är på plats.
Klart som fan att klubbar i fortsättningen ska skicka 1-3 junior/seniorledare till JVM. Åka dit för att se matcherna, träningar, intervjuva coacher, träffa hockeyfolk, få en tankeväckare, ge en rapport till klubben hemma. Det är på så sätt man utvecklas. Det kan inte vara för mycket begärt att en klubb som omsätter cirka 150 miljoner avsätter 30´-40´tusen för studiebesök till ett JVM. Vill man utvecklas...? 

En hit för hockeyn. För 5-6 år sedan visste knappt svenska folket att J20 VM spelades. Det var nå´n enspaltare i media om att Sverige gått till kvartsfinal. Inte mera. Men de sista 5 åren har det hänt saker ! TV direktsänder och har uppemot en miljon tittare om Sverige når långt. För kvällspressen är detta den största sporthändelsen med svenska intressen (om nu inte Zlatan fått snuva...) mellan jul och den 5 januari. Super ! 

Gunnar Svensson

Den 2 november  -09

Förra veckans blog har rönt många kommentarer. Framförallt kring avsnittet om burskydd i svensk hockey.
Ev av de som hörde av sig var Björn Kinding. Sedan många år bosatt i Edmonton. Senast i Sverige coachade han Malmö Redhawks säsongen 04-05. Björn har även massor med erfarenhet i internationell hockey på både klubb och landslagsnivå. Bl. a. i Schweiz, Danmark och Japan.

I alla fall. Björn påminde mig om hans undersökning från 1990 som fick namnet "Transition Hockey". En studie som fick stor uppmärksamhet under 90-talet. Och som jag vill påstå står sig än idag. Den handlar om spelvändningar. Om hur ett anfall ska startas för att bli effektivt och målfarligt. Så låt oss kort "damma av" Björns undersökning.

Sammanfattning av studien
-Möjligheten att skapa en målchans reduceras med 90 % om puckens första spelriktning, efter puckens erövrande, är 
 bakåt. Så att starta med ett burskydd leder alltså nästan aldrig till ett mål.

-88 % av alla mål (5-5, 4-4) görs inom loppet av 10 sekunder efter puckens erövrande. Finns alltså ingen tid att spilla
 på burskydd.

-För att skapa en målchans efter puckens erövrande kan sammanfattas i den s. k. "tre-sekunders-regeln". Betyder att
 man måste spela pucken "rätt" under de tre första sekunderna efter puckens erövrande.

Burskydd kan ha ett syfte
Vi kan enligt studien även konstatera att burskydd kan vara bra - om det finns ett syfte ! T. ex. ett dåligt startat anfall leder ofta till puckförlust i mittzon och därmed en möjlighet för motståndarna att skapa en målchans. Det gäller alltså att veta vilka spelvändningar som kan leda till mål och vilka situationer som kan leda till puckförlust. Så ett rätt använt burskydd är inget alternativ för att göra mål, utan ett alternativ för att inte släppa in ett mål. För så länge det egna laget har pucken kan inte motståndarna göra mål.

Okey, håll med om att Björns studie leder till eftertanke.

Till sist
Detroit möter New York Rangers borta på 60-talet. Rangers leder stort i slutet av matchen. Detroits legendar Gordie Howe åker fram till domaren och säger.
-Jag tycker du är den näst bästa domaren i hela ligan.
Domaren sträcker på sig och ler åt berömmet. Varpå Gordie dräpande tillägger.
-Alla andra delar på första platsen.

Gunnar Svensson

Den 28 oktober  -09

Vi ska nu ge oss ut på lite känsligare områden i svensk hockey. Det som är av skiftande kvalite´ och som håller vår utveckling tillbaka.
Jag leker inte någon "bror duktig". Men med lång erfarenhet och god internationell utblick som bakgrund skäms jag inte för att redovisa ett antal spelområden som vi kan/borde "medicinera" snabbt. Sker så höjs nivån ett snäpp till.
Håll till godo.

Burskydd
Detta spelmoment står mig upp i halsen. Vi har i många år talat om att reducera eländet. Men jag ser ingen nämnvärd förändring. I Elitserien eller i Allsvenskan så förekommer detta spelfördröjande moment ideligen. Inte minst i Elitserien. Backlegenderna Peter Andersson och Per Djoos skulle kunna spela än idag...
Vi ser backar som söker fri is genom att vända hem mot eget mål. Ställer sig i burskydd för att få det lugnt och skönt. Denna bekväma vana vinner ingen på. Istället bromsar det vår utveckling. Vi förbättrar inte genom att ideligen sänka farten i en speluppbyggnad. Tvärtom. Det medför även låg fart i nästa moment när anfallet ska inledas, eftersom man möter ett försvar med fem man.
Legendaren Conny Evensson fick frågan för drygt 20 år sedan "Var ska man spela upp pucken ?".
-Där man vinner pucken ! Det var Connys snabba svar. Det står sig verkligen i "modern" tid.

Men att spela upp pucken omgående kräver sin man. Man måste snabbt orientera sig. Agera blixtsnabbt. Skaka av sig en forecheckare med 3-4 snabba skär. Jobbigt värre...då är det ju bekvämare med ett burskydd...
Jag var i Washington förra veckan och såg två NHL matcher. Det förekom knappt ett enda burskydd. Uppkom det så var det av en betydande mening och inte ett syfte av slöhet.

Fart !
Vi kan höja tempot ! Till att börja med, en SNABB spelvändning. Inte ifrån burskydd som nämnts i förra rubriken. Att får till ett snabbt djupledspass till en forward i fart. Sist men inte minst - att behålla farten när man passerat offensiva blå för att nå ett snabbt avslut. Inte ställa sig på hälarna och avvakta, för att därefter tvingas hamna i hörnet.

Rakt på mål
"Det går inte att vara i vardagsrummet när allt händer i sovrummet..." Så beskrev en canadensisk TV-kommentator tvillingarna Sedin när de kom till NHL och Vancouver. Han menade att de snurrade alldeles för mycket i hörnorna och kom aldrig in på mål.
Från centralt håll (Svenska hockeyförbundet) prioriteras emellertid nu mycket i utbildningsmaterialet ut till klubbarna i hur vi ska anfalla rakare och slippa hamna i hörnorna så ofta. Så vi tycks innerst inne ha insett denna brist.

Ett föredömme i spelet "rakt på mål" är tvillingarna Abbott i Luleå. Inga krusiduller när man i hög fart passerar offensiva blå. In på mål bara. Abbott-bröderna skulle kunna producera en egen DVD i ämnet "Rakt anfallsspel".

Målvakterna
Utvecklingen för svenska målvakter har gått i skentrav de sista 3-4 åren. Vi har idag flera unga svenska målvakter i Elitserien än vad vi kunde drömma om för ett par år sedan - bra !
Men generellt måste svenska målvakter förbättra förmågan att sätta pucken i spel. Vi har idag för många tekningar i egen zon tack vare för många onödiga målvaktsblockeringar.
Det är inte bara målvakternas fel. Hur många utespelare gör sig spelbara efter en målvaktsräddning ? Just det, knappt någon. Det är ju bekvämt med en avblåsning...
Att snabbt spela ut pucken bör prioriteras i nästa kapitel för målvakts-utbildning.

En reflektion
Varför ställer vi inte högre krav på en svensk forward när han missar i offensiven ? Vi ställer generellt sett högre krav på att han ska sköta sig i defensiven. Men när han offensivt missar så är det mera "förståligt". Speciellt om vi pratar ungdomshockey. Då kommer den klassiska kommentaren "det var ju i alla fall bra tänkt".
Varför höjer vi inte kravbilden (speciellt inom ungdoms ochn juniorhockeyn) kring det offensiva spelet ? Svaret är förmodligen att vår kultur och historia bygger på försvar före anfall. Jag har ingenting emot en god defensiv. Men tänk på följande.
-Du kan hindra din motståndare från att besegra dig genom försvar. Men du kan inte besegra honom utan att gå till anfall.

"Shoot the puck, score the goals and win the game. It´s easy..."

Gunnar Svensson

Den 13 oktober  -09

Den enes bröd den andres död. Det råder efter det att fotbollslandslaget missat (som det ser ut) avancemang till sommarens VM. För hockeyn var det en seger. Nu kommer nämligen det massmediala utrymmet att jämna ut sig. Inte bara till hockeyn fördel. Även till andra sporter.

Sedan fotbollslandslaget vann brons i USA-VM 1994 har fotbollen fått ett  utrymme i media som saknar motstycke. Att landslaget profilerats kan jag delvis förstå. Men i dess kölvatten har ju även fotbollsallsvenskan fått plats som saknar alla proportioner. Finns det någon nationell liga i hela världen inom lagspel som de senaste 10-12 åren haft mera mediautrymme än Allsvenskan i fotboll - utifrån att vara så dålig ?
På vilken plats Europa-rankas Allsvenskan ? 30:e plats någonting ?

En orgie i förhands
Inför VM-kval matchen i Köpenhamn förra helgen så fyllde kvällspressen typ 90 procent av sina sportsidor med spekulationer, löpvägar och en massa slitna klyschor kring och om matchen. Detta förhands pågick veckovis innan avspark.
Så man kan ju fråga sig hur sportsidorna hade sett under kommande maj-juni-juli om Sverige kvalificerat sig till Sydafrika...Det hade säkert analyserats i molikyler om en eventuell inhoppares (som förmodligen aldrig fått spela) alla förträffligheter. En spelare som normalt nöter en bänk i Holland eller för en anonym tillvaro i en andraliga på kontinenten.

Desperationen närmar sig
Hur många journalister känner sig nu helt plötsligt "arbetslösa" efter Sveriges förlust på Parken ? Kan även tänka mig att  en del redaktioner har byggt mycket av sin ekonomi på att Sverige skulle delta i VM.
De journalister som specialiserat sig på fotboll måste nu förhandla med den egna redaktionen om att överhuvudtaget få åka till VM och Sydafrika. Därför kommer vi den närmaste tiden att få se en desperation från fotbollsjournalister. Man vill ju behålla sitt fotbollsutrymme i tidningen. Det kommer att spekuleras hejvilt om Lagerbäcks efterträdare. Lagrells inre tankar. Om Henrik Larssons framtid plus en massa annat innehållslöst. Det gäller ju att bevaka sina intressen...

Svensk fotboll överskattad
Svensk media (framförallt kvällspressen) har de senaste 10-12 åren levt i någon slags hybris över svensk fotbolls förträfflighet. Det finns inpyrda fotbollsjournalister som uttryckt att hockey bara är en "sidohändelse".
Ofta utgår media ifrån "temperaturen" i storstäderna. Inte minst i Stockholm där fotbollen ska sägas haft ett järngrepp på hockeyn de senaste 8-10 åren. Men vad som händer i Stockholm speglar inte övriga landet. Även om många tycks tro det...
Vem av fotboll eller hockey har flest anhängare i Luleå, Skellefteå, Umeå, Övik, Sundsvall, Gävle, Leksand, Jönköping, Karlstad m. fl. tätorter ? Svaret är hockeyn så det brakar om det. Även i Göteborg är Frölundas publiksiffror överlägsen stadens alla Allsvenska fotbollsklubbar. Inte minst om vi räknar den totala publiksiffran. Frölunda spelar uppemot 30 hemmamatcher i Scandinavium under en säsong. Blåvitt spelar 13-14 hemmamatcher.
Så jag ställer mig frågan. Är svensk fotboll så populär ute bland stugorna som utrymmet i media vill göra gällande ???

Hockeyns grepp hos TV-tittarna
Jag närvarade på ett seminarium (Idrott och Pengar) i Stockholm i början av oktober. Där lärde vi oss att hockeyn har ett starkt grepp om det svenska folket.
Bland föreläsarna fanns bl. a. "sportcheferna" från TV-bolagen Kanal Plus, Viasat och Svt. Deras redovisningen av tittarsiffror sa att bland nationella lagsporter så kommer hockeyn först, sedan ingenting och sedan fotboll.
Även Tre Kronor har ett starkt varumärke. Många kan tycka att landslagets försäsongsturneringar är ointressanta. Men Svt som direktsänder redovisar 7-800 000 tittare varje match. Trots att sändningstiderna inte alltid är optimala.
Juniorlandslagets VM spel, som Svt numera sänder, har cirka en miljon tittare när det drar ihop sig till semifinal och final. Även Tre Kronors VM spel står sig starkt.

Avslutningsvis. I takt med fotbollslandslagets mindre lyckade resultat känns det som att vi de närmaste året kan börja få en rättmätlig balans i mediautrymmet mellan fotbollen och övriga sporter.
För snart är det väl bara Zlatan kvar att skriva om...och han brukar ju bojkotta vissa kvällstidningar.

Gunnar Svensson

Den 8 juli  -09

NHL Draften firade sitt 40-års jubileum den 26-27 juli i Montreal. Jag närvarade. Min tredje draft på plats. För NHL organisationen är draften en jättehit en gång per år. Examen för alla scouter, managers, rankinglistor och experter som spekulerat om ordningsföljder sedan förra hösten.
Jag ska ge en grov inblick i hur draften fungerar och dess betydelse. Håll till godo.

När svenska spelare började signera NHL kontrakt i början av 70-talet (Tommie Bergman, Börje Salming och Inge Hammarström) behövde de inte vara draftade. Det ändrades emellertid ganska snabbt när NHL insåg att det fanns en marknad av spelare i Europa. Så den första svensk som blev NHL draftad var Per-Arne "Pirro" Alexandersson från Leksand. Jag tror det var 1976. Klubben var Toronto Meaple Leafs.
På den tiden visste vi svenskar knappt ingenting om en draft. Trots att det alltid varit jättestort massmedialt i Canada. Det är först de sista 10-12 åren som NHL Draften på allvar uppmärksammats i Europa. Mycket tack vare Internet och annan modern teknik.

Grundregler
Sämsta laget i NHL förra säsongen väljer först. Näst sist som tvåa o. s. v. Det är dock inte hela sanningen. De sista åren har de 5 sista lagen lottats om turordningen att få välja i toppen. Bara för att undvika att ett lag inte medvetet vill bli sist. I denna lottning har emellertid sista laget störst procentchans att får välja först.
När alla 30 lag gjort sitt val i första rundan upprepas proceduren sex gånger till. Totalt alltså sju rundor.
De spelare som väljs måste vara fyllda 18 under draftåret. Dock före den 15 september. Nationalitet saknar betydelse. Svårare än så är det inte - om vi håller oss till grundreglerna. Det finns nämligen många flera regler. Det är t. ex. fritt för klubbarna att emellan sig byta turordning. Man kan "trada" sig uppåt. Men då måste man naturligtvis ge något i retur. Typ en spelare som de redan har.
Men låt oss inte krångla till det. Vi håller oss till de "enkla" reglerna.

Rättigheten behålls i två år
Från det att klubben draftat en spelare har de "första tjing" på honom i två år framåt. Om de inte skrivit kontrakt med honom under tiden tappar de rättigheten. Spelaren är fri. Denna relativt nya "2-års-regel" har gjort att många svenskar åker över tidigare än förr. Tidigare hade NHL klubben rättigheten så länge de önskade.
Vidare, en spelare som är 22 år och äldre behöver inte bli draftad för att spela i NHL. Exempel på det förra säsongen är Brunnström, Frögren och Ledin. I år bl. a. målvakten Jonas Gustavsson.

Draftens betydelse för klubbarna
Mycket stor. Enda gången de under året har möjlighet att få in nya spelare i systemet. Varje NHL klubb budgeterar cirka 35-40 miljoner kr per säsong i scoutingkostnader. Så tala om att scoutingen är prioriterad ! Själva draften är en högtid för alla NHL klubbar.

Scouternas påverkan
Stor. Det är scouternas information som avgör klubbarnas val av spelare. Sista ordet har naturligtvis managern. Men vill han ha motiverade scouter så lyssnar han på dom.

Betydelsen av att bli draftad tidigt
Normalt tar det 1-2 år efter draften innan en spelare skriver kontrakt med NHL klubben. I det läget har en 1:a rundare betydligt bättre förhandlingsläge (och får flera chanser att spela) än t. ex. en 6:e rundare. Även om 6:e rundaren utvecklats och blivit bättre än 1:a rundaren. NHL klubben måste försvara sitt tidiga val. Så är det.
Att scouterna har ett svårt jobb bekräftas av att det är många "laterounders" som blivit stjärnor i NHL. Bara ett par exempel. Henrik Zetterberg draftades av Detroit i 7:e rundan 1999. Malmöbacken Kim Johnsson draftades av New York Rangers som absolut sista spelare i sista rundan (på den tiden var det 11 rundor) 1994. Bra jobb Christer Rockström, fortfarande scout för Rangers.

The big dream
Att för en canadensisk 18 åring bli draftad är oerhört stort. En dröm ! Han är inne i matchen. Om du sedan draftas in 1:a rundan och välklädd får gå upp på scen inför alla TV kameror och fotoblixtrar - the big dream !

The sad dream
Massor av 18 åriga nordamerikanska talanger åker tillsammans med familj och vänner till draften - och hoppas. De har fått vissa indikationer (om än små) att chansen finns.
När sista spelare blev vald nu senast i Montreal satt det säkert 20-30 familjer kvar på läktaren, i gråt. De blev inte draftad. Slokörad får de åka 70 mil hem.

Efter draften
Att bli NHL draftad betyder inte att spelaren har något NHL kontrakt. Det enda det betyder är att han blivit tingad av en NHL klubb som har två år på sig att skriva kontrakt. Punkt slut.
Sedan är det naturligtvis en bekräftelse på duglighet. En ytterligare motivation. Men nu är det upp till bevis om han vill spela i NHL. Det är många tidigt valda spelare som inte ens varit till NHL på en kopp kaffe.

PR för hockeyn sommartid
NHL Draften kan mediamässigt jämföras med Stanley Cup Finalen. Media har högtidsstund. Hockeyn får enorm uppmärksamhet mitt i sommaren. Jag säger inte att vi ska ha en draft i Sverige. Men varför har vi inte någon form av hockey-evenemang under sommaren som bringar uppmärksamhet ?

Trevlig sommar !

Gunnar Svensson

Den 26 april  -09

-Jag har aldrig stått i mål, så jag kan ingenting om målvaktsspel. En fras som vi ofta hör från en hockeytränare. Inte heller ovanligt ifrån en tränare som jobbat både som spelare och tränare på Elitnivå i 20 år.
Jag säger bara, nähä...
Vi talar alltså om tränare som tjänar drygt 100´ papp i månaden och kan ingenting om lagets viktigaste position...Man tar sig för pannan. Med det resonemanget skulle en tränare bara kunna lära ut till de spelare som spelar i den position som tränaren själv spelat på.
Låter det ansvarsfullt...?

Med detta bloginlägg är jag inte ute efter att kritisera någon enskild tränare. Mera för att jag vill sätta tummen på hur lite generellt sett tränarna bryr sig om målvaktsspelet. En syn där man gör det alldeles för enkelt för sig och flyr ifrån ett ansvar. Vilket leder till problem för alla inblandade parter, inte minst målvakterna själva.

Magnusson pionjär
I början av 80-talet (snart 30 år sedan !) blev Thomas Magnusson målvaktstränare i Djurgården. Det var unikt på den tiden att ha en speciell målvaktstränare. Thomas var pionjären bland målvaktstränare i modern hockeyhistoria. Sedan dess har det hänt saker. Idag har nästan alla svenska klubbar med självaktning en målvaktstränare. Bra !!! Det tog som sagt nästan 30 år. Men sent ska syndaren vakna.

Finns ett ytterst ansvar
Som ni märker är jag positiv till målvakstränare. Målvaktsspelet är litet av en individuell gren i ett lagspel som kräver speciellt uppbackning. Rätt och riktigt. Men jag ställer åter frågan - vilket ansvar tar den högst ansvarige (headcoach) för målvaktsträningen ? Och här kommer hela poängen med detta bloginlägg - min syn är att huvudtränaren tycks inte bry sig rörande målvaktsspelet. Han skyddar sin egen okunskap kring målvaktsspelet med "målvaktstränaren tar hand om keeprarna. End of story". Jaha...men vem har ansvaret över samordningen ? Vem är i slutändan CHEF...?

Samordningsansvaret
Jag ser en risk med de många specialisterna i dagens Elitklubbar. Detta eftersom många kör sina egna race utan att chefstränarna hänger med i svängarna. Idag har vi ju inte bara speciella målvaktstränare. Det finns även fystränare, mentala tränare, kostexperter etc. Inget fel i det. Men vem har ANSVARET för samordning !? Tränaren naturligtvis. Det är han som står till svars i mitten av december när laget ligger näst-sist, istället för den förväntade 3:e platsen. Men ofta i denna situation får chefen skylla sig själv - han har blivit offer för omständigheterna eftersom han inte tagit SAMORDNINGSANSVARET ! Han har naivt litat på "specialisterna". Eller ännu värre, han har inte orkat brytt sig.

Ingen Messias
Att ha en målvaktstränare betyder inte "Messias från himlen". Omvänt finns det däremot många tecken på att en målvaktstränare i för stor omfattning agerar "dadda" till sina målvakter. De är ej heller sena att försvara "sina" adepter i absurdum. Inte sena med att kritisera chefstränarens försvarsspel som "omöjliggör min målvakts förmåga". Med andra ord, man sprider dynga för att försvara sin egen position.
Men åter igen. Tar inte tränaren fullt ut ansvar blir han offer för omständigheterna. Tar han inte ansvar kan man också fråga sig - vilken respekt får han ifrån sin egna målvakter ??? Dom han i slutändan har ansvaret för. 

Summering
Bra med speciella målvaktstränare. Chefstränaren måste emellertid ta ansvar och lära sig mera om målvaktsspel för att kunna samordna. Om inte tränaren förstår detta blir det inte bra för dom de berör - målvakterna själva. Därmed ej heller för LAGET.

Gunnar Svensson

Inom hockeyvärlden föds det ständigt nya flosklers och benämningar. Låt oss analysera närmare på hur det svenska språket ofta misshandlas. 

Levererar. "Vi levererade inte ikväll" säger tränaren på presskonferensen efter en torsk. Nähä...säg som det är. Vi sköt inga mål. Levererar gör budbilar eller åkeribranschen.

Där ute. Det uttrycket har blivit modernt bland hockeyspelare. "Det kändes bra där ute ikväll". På isen alltså. Men vadå "där ute". Är man på Folkets Park och dansar ? Förstår att det kommer ifrån engelskans "out there". Men "där ute" passar inte in.

Flytta puck. Sägs ofta av TV-kommentatorer. Är det inte längre fint nog att säga "passa pucken" ? "Flytta puck" låter som om spelarna bytt klubban mot en spade.

Hawaihockey. Ett gammalt beprövat hockeyord. Men varför är ordet negativt belastat ? Hawaihockey innebär ju oftast  böljande spel där målchanserna avlöser varann. Det är väl det vi vill se som åskådare.

Vattenbärare. I och för sig ett talande ord. Menas alltså lagspelare som gör sitt jobb i det tysta. Men tillhör inte ordet mera cykelsporten ?

Krypcasino i mittzon. Tja, det köper jag. Roligt uttryck. Betyder alltså att ett lag backar hem och försvarar mittzon med många spelare.

Desperat hockey. Har också blivit modernt. Men ändå ganska talande. Betyder alltså att ett lag ger allt för att vinna matchen.

Som avslutning en lektion i det svenska språket av Sven Hansson (som jag delvis nämnt i tidigare blog) sportchef på Sydsvenskan när det begav sig på 40 och 50 talet. Den legandariske sportjournalisten Birger Buhre (sedemera på Kvällsposten) skulle anställas på Sydsvenskan. Blev inkallad till Sven Hansson, som inledde med.
-Herr Buhre, du få börja här om du lägger tre saker på minnet. För det första är det bara båtar som går av stapeln.
 Fotbollsmatcher spelas och äger rum.
-För det andra, om du vill göra bra ifrån dig går du ut på toaletten, den ligger till höger i korridoren. Man gör inte
 ifrån sig på en fotbollsplan.
-För det tredje uttalas ph som f i alla ord. Utom i aphona, sophög och PH Ling.

Det var även Sven Hansson som gav Birger Buhre de första lärdomarna i redigering, med sträng uppmaning.
-Även om MFF slår AIK med 12-0 så får du inte göra en rubrik större än fem spalter. Sjuspaltarna och de feta stilarna ska reserveras för Messias återkomst till jorden.

Hur många av dagens kvällstidnings-journalister har lyssnat och lärt av Sven Hansson...?

Den 16 april  -09

Gunnar Svensson

Den 28 februari  -09

Jag var förra helgen i Paris. Såg den franska Cupfinalen i hockey mellan Grenoble-Dijon 6-1. Av tradition spelas Cupfinalen i Bercy-Arenan centralt i Paris. Det var utsålt, 13 000 pers ! Ett pådrag likt en Stanley-Cup final. Kul upplevelse.

Cupmästarna Grenoble har många svenskar. Tränaren heter Mats Lusth. Bland spelarna hittar vi t. ex. Janne Hammar, Johan Forsander, Viktor Wallin, Calle Bergström, Martin Jansson och Anders Nilsson. Ett bra lag som förmodligen skulle slåss om en direktplats till Kvalserien om de spelade i Allsvenskan.
Spelstilen i Frankrike är skandinaviskt. Inte så canadensiskt som i många andra europeiska länder på kontinenten. Jag tycker man kan jämföra norska, danska och franska ligan både i spelstil och kvalite´. Det syns också då ländernas landslag spelar mot varann - jämt skägg.

Kortisar
Vi har även reklamavbrott i svensk hockey som stavas burskydd. Tittar vi på en Elitmatch måste vi ständigt stå ut med en spelare som "parkerat" bakom kassen, i väntan på att han själv ska bli avbytt av en annan spelare i burskyddet. Detta eftersom egna laget ska göra ett flygande byte. Hur länge ska "eländet" få fortsätta ? Ett spelmoment som skapar bekväma spelare och som sänker matchens intensitet. Tidsspill är vad det är.

Liten rink. Det tycker jag inte vi ska införa i svensk hockey. Jag tror heller inte att det är en realistiskt med tanke på alla nödvändiga beslutsfattare som måste ställa upp.
De som propagerar för mindre mått menar på att tempot blir högre. Flera situationer uppkommer. Mera tacklingar. Men gå och titta på en J20 Elitmatch. Där smäller det många gånger mera än vid en senior Elitmatch. Ett böljande spel där målchanserna avlöser varann. Och de spelar inte på liten rink.
Så även om vi skulle spela på en mindre rink i svensk seniorhockey så tror jag inte att det blir så stor skillnad. Traditionen över hur svensk hockey ska spelas är för stark. Säkerhet och struktur i spelet skulle hindra det man vill uppnå.

Malmö Redhawks. Säsongen tog slut igårkväll i Leksand. Men finns det något lag i modern hockeyhistoria som lyckats med en sådan radikal vändning. Tala om tiden före och efter den 30 januari ! Att de sedan lyckats bevara namnet "Babyhawks" trots att de inte spelat med något yngre lag än konkurrenterna är en annan sak.

Citat. Sagt av en svensk hockey-tränare (med högt självförtroende) till en kollega.
-Jag har ju för fan glömt mera om hockey än du kan.

Gunnar Svensson

Den 31 januari. 

 Här kommer den 3:e och sista "listan" om tränare som betytt mycket för svensk hockeys utveckling. I tidigare listor (se de två senaste blogarna) har följande namn presenterats: Kabben Berglund, Arne Strömberg, Tommy Sandlin, Leffe Boork, Sture Andersson och Conny Evensson.
   Som jag nämnde i min första lista så är det ingen rangordning av namnen. Kriteriet för mig har varit subjektivt och att jag "kan" respektive namn.
   Men det är klart, måste jag rangordna så blir Arne Strömberg för mig den som betytt mest för svensk hockey. Han byggde under 60 och 70-tal den moderna hockeyn i Sverige.

Min sista lista blir en "bubbel-lista". Alltså tränare som lyckats och gjort avtryck i svensk hockey, men ändå inte på "Arne Strömberg" nivå. Så håll till godo. Jag blandar och ger.

Konstellationen Lasse Falk/Putte Carlsson i Djurgården var kontroversiella. Speciellt Falk blev ju kritiserad för sin "dö-grävar-hockey". Ett strikt 1-3-1 system där defensiven var i förarsätet. SIFs ordförande Rickard Fagerlund menade  på sin tid att Falk var både en fara och katastrof för svensk hockey. Som ett understatement kan man säga att herrar Falk/Carlsson hellre vann med 2-1 än 7-6...

Men herregud vilka framgångar de nådde. 3 raka SM-Guld med DIF mellan 1989-91 säger väl det mesta. Man kan tycka vad man vill om tränarparet - men de stod för något !. De hade en ide´ om hur hockey ska spelas, vilket de genomförde konsekvent.

Sedan vill jag påstå att Falk/Putte har få övermän historiskt sett i den svenska tränarkåren (om någon) då det gäller att snabbt analysera en match och se de taktiska dimensionerna. Ursäkta mig Fagerlund, du får tycka vad du vill. Men ingen kan ta ifrån Lasse Falk och Putte Carlsson deras hockeykunskaper.

Tommy Boustedt
Han var med i svängen kring Falk/Putte i DIF när de vann sina SM-Guld. Ingick i DIFs tränarorganisationen. Sedemera även tränare i Vita Hästen, Linköping och Frölunda. Numera är Tommy utvecklingschef på Svenska Hockeyförbundet. Det är i det ämbetet han verkligen varit storstilad ! Hans jobb där de sista 6-7 åren har varit ovärdeligt för svensk hockey. Tommy är definitivt en som ska hedras till att Sverige numera slåss om guldet i J20 VM. Han har ifrån förbundshåll lyckats förträffligt med att förmedla ut nya rön och kunskaper till klubbarna.  

Hans "Virus" Lindberg
Jag hade Virus som tränare i Björklöven säsongen 1975-76. Då var han nyutexaminerad från GIH. Duktig tränare ! Blev senare förbundskapten för Tre Kronor. Han ledde bl. a. landslaget i Canada Cup 1976. Turneringen där Börje Salming fick en stående ovation i Toronto. Virus vann även SM-Guld med Björklöven 1987.

Virus var en föregångare. Modern. Kunnig. Tyvärr för svensk hockey tillbringade han många år i Schweiz. Slutade för tidigt på Elitnivå. Enligt mitt tycke en som skulle kunnat bidra med mycket mera till svensk hockey. Men det kanske inte är för sent än...?

Utlandssvenskar
Det är rätt många förutom Virus. Hardy Nilsson, Dan Hobe´r, John Slettvoll m. fl. Alla dessa är personligheter som oftast framgångsrikt gått sina egna vägar men samtidigt lämnat något efter sig i de klubbar och förbund de verkat.

Vad det gäller utlänska tränare som verkat i Sverige genom åren så är det antalet få. Borde kanske ha varit flera med tanke på att mångfald och oliktänkande oftast är utvecklande. Den mest framgångsrike import-tränare vi haft är finnen Timo Lahtinen. Han vann SM-Guld med Malmö både 1992 och 94. Europacupen 93. Han vann även SM-Guld med Södertälje 1985.

Den senaste utlänske förbundskapten vi har haft är Billy Harris. Han ledde Tre Kronor i OS 1972 i Sapporo. Höga förväntningar innan som förbyttes i besvikelse.

Slettvoll och "kriget" i Skellefteå
Avlutningsvis vill jag nämna John Slettvoll och en episod när han tränade Skellefteå AIK i början av 80-talet. Detta har inte så mycket att göra med svensk hockeys utveckling. Mera en historiskt episod.

John var ny tränare i SAIK. Det gick trögt hela hösten. John hade ändrat på mycket utifrån SAIKs traditionella sätt att spela hockey. SAIK torskade mest hela tiden och halkade allt längre ned i tabellen. Supportrarna var rasande. Varför i helvete hade man anställt en tränare från lokalkonkurrenten Björklöven !?. Media gnällde. Insändarna haglade i lokalpressen.

John fick framförallt hård kritik av dåvarande Norra Västerbottens sportchef Åke "Fotrex" Forsberg. Hans budskap var tydligt. Han skrev bl. a i sin kritik mot Slettvoll. "Må röda mattan rullas ut varhelst denne supertränare (Slettvoll) skrider fram. I varje fall till den dag någon kommer på den goda ide´n (som i Umeå) att köra karl´n ut ur stan. Detta kom Fotrex att få äta upp... 

Kritiken från Fotrex mot Slettvoll var svidande hela hösten tills den dag då John Slettvoll själv skrev en insändare till "Norran". En insändare där han starkt bemötte Fotrexs kritik. Nedan kommer ett utdrag av Johns bemötande till Fotrexs kritik - vilket inte var nådigt. Dagens jornalistisk kan varav tuff. Men vad tycks om följande dräpa från Slettvoll i svaromål till Åke Forsberg, för snart 30 år sedan !?

Du store allsmäktige herre, som lyckligtvis tilhör de färre.
Du är och förblir en tragisk figur.
Fångad du sitter - i egen bur

Många har du under åren kränkt.
Du säger, "på detta har jag ej tänkt".
Nej, intellektet är inte alla förunnat.
En del har vår herre helt försummat.

Ta dig i spegeln en titt, där strålar dumhetens blick.
Du är en pajasfigur, en apa som klättrar i sin bur.

Ditt enfaldiga eko tar aldrig slut.
Du gapar ständigt ur din svarta trut.
Detta är dock slutet på en dialog,
nu stundar enbart dårens monolog. 

Ja, så pågick Johns insändare mycket längre. Man kan konstatera att John skulle kunnat bli en förträfflig poet om han inte valt att bli en framgångsrik hockeytränare.

Vad hände sedan ? Jo, SAIK repade sig och fick en god säsongsavslutning. Fotrex fick sluta som sportchef och hamnade på en annan avdelning på tidningen. Vad jag vet så är denna händelse enda gången en hockey-tränare "vunnit" mot en sportjournalist.

Gunnar Svensson

Den 12 januari -09

Här kommer den andra delen av tre om svenska tränare som betytt mycket för svensk hockeyutveckling genom åren.
  I första delen (som publicerades i förra blogen) presenterades Kabben Berglund, Arne Strömberg, Tommy Sandlin och Leffe Boork.
  Listorna är ingen rangordning. Utan mera tagen i kronologisk ordning.

  Första namnet på lista nr 2 heter Sture Andersson. Kanske en doldis i dagens hockey-Sverige. Men han är den person som betytt mest för dagens moderna MoDo Hockey.
  Sture Andersson
  Som spelare var Sture en rörlig och utmärkt back. En skridskoåkning som tillhörde skolexemplet. Trogen MoDo genom alla år. Landslagsback. Spelade bl. a. med Tre Kronor i den klassiska OS turneringen 1980 i Lake Placid.
  I slutet av 70-talet och i början av 80 hade MoDos junior och ungdomsavdelning kört fast. Man producerade inte längre spelare som man var vana vid. Därför halvtidsanställdes Sture i mitten av 80-talet som ungdomsansvarig. Då började det hända saker. Sture vände på alla stenar. Spelarutveckling, interutbildning för tränarna, entuiasmerade, föräldrarutbildning, nymodigheter etc etc.
  Naturligtvis var det även andra ungdomsledare (inte minst Anders Melinder) som bidrog. Men Sture var "motorn".
  Sture grundade till att MoDo blev en "hockeyfabrik". Eller vad sägs om produktionen av Peter Forsberg, Marcus Näslund, Niklas Sundström, tvillingarna Sedin, Mattias Timander, Hasse Jonsson, Magnus Wernblom, Pierre Hedin m. fl. Ja listan kan göras ännu längre. Men utan Sture Anderssons insats hade listan varit kortare.

  Conny Evensson
  Naturligtvis given på listan. Conny är ju en klassiker i svensk hockey. Tala om en framgångsrik tränarkarriär ! Speciellt under hans år i Färjestad. Han vann SM Guld och VM Guld med Tre Kronor. Guld med Kloten i Schweiz. Han tog även upp Frölunda till Elitserien.
  Respekterad tränare. Hans personlighet har gått hem i nästan alla stugor. En naturlig fallenhet att kunna blanda auktoritet och värme på samma gång, vilket är få förunnat.
  Conny (f. ö. "uppfostrad" av Arne Strömberg i Färjestad) byggde sin hockeyfilosofi enligt den "svenska stilen". Alltså byggstenar som - taktiskt drivet, hålla ihop laget, värna om defensiven, bra tvåvägscentrar, laget före jaget etc.
  Conny skapade trivsel och harmoni. Fick spelarna att dra åt samma håll. Behöll sitt lugn i stressade situationer. Men kunde samtidigt säga ifrån på skarpen när det behövdes.
  Han lämnade kanske inte efter sig så många virsioner då det gäller träningsbiten. Men det viktigaste - han var en vinnare ! 

  Eftersom vi med Evensson har varit inne på Färjestad. En rolig historia från slutet av 60-talet.
  Arne Strömberg tränare. Bortamatch mot IFK Umeå (sedemera Björklöven). Lennart "Nenne" Andersson ska debutera som målvakt i högsta serien. Junior på den tiden. Darrade som ett asplöv av närvositet. Normalt var Björn Fagerlund förste-keeper.
  Efter första perioden leder IFK Umeå med 4-0. Nenne hade varit "sådär". Innan de kommer in i omklädningsrummet i första pausen säger Björn Fagerlund till Nenne.
  -Än vad Strömberg nu säger så ska du stå kvar.
  Strömberg kommer in i omklädningsrummet. Stormskäller i fem minuter och avslutar med.
  -Och så byter vi målvakt !
  Då reser sig Björn Fagerlund upp och säger.
  -I helvete heller. Nenne ska stå kvar. Han måste lära sig.
  Strömberg, röd i ansiktet, funderar och säger.
  -Okey, då fortsätter vi väl med att spela med handicap.

  Lennart "Nenne" Andersson blev sedan inte bara förste-målvakt i Färjestad. Han spelade även i Tre Kronor. Han klarade  av den hårda skolan... 

  Gunnar Svensson